Thailand i kris: byråkratin är för stor och ineffektiv!

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am

Lär dig hur den thailändska byråkratin uppstod ur historien, dess utmaningar och behov av reformer till 2025.

Thailand i kris: byråkratin är för stor och ineffektiv!

Hur ser den thailändska byråkratin ut? I en tid när befolkningen tänker högt på reformer belyser aktuella rapporter saken. Thailand har över 3 miljoner anställda inom den offentliga sektorn, vilket ger landet ett förhållande på 1:22 till befolkningen. Den offentliga sektorns utgifter uppgår till hela 820 miljarder baht, hela 42 % av den nationella budgeten, vilket väcker frågan: Är detta fortfarande aktuellt? Thailändska PBS visar att många medborgare upplever att byråkratin är alldeles för stor och ineffektiv.

Ursprunget till den thailändska byråkratin kan spåras tillbaka till reformerna av kung Chulalongkorn (Rama V), som försökte modernisera administrationen för att motverka kolonialmakternas inflytande. Dessa reformer skapade ministerier och en centraliserad administration som koncentrerade makten till Bangkok. Efter den politiska omvälvningen 1932 spelade byråkratin en avgörande roll för landets utveckling.

Tillväxt och utmaningar

Under general Sarit Thanarats era upplevde byråkratin en betydande tillväxt, vilket bidrog till att stödja nationella utvecklingsplaner. Men idag uppstår frågorna: Är denna tillväxt fortfarande meningsfull? Början kan tyckas förgylld, men den thailändska byråkratin utsätts alltmer för kritik. År 2025 var det över 450 000 sökande till tjänstemannaprovet, med alla tjänster tillsatta. Ändå måste frågan om effektivitet ställas.

En annan punkt är internationell jämförelse. Till exempel, medan i USA och Japan 80 % av de offentligt anställda arbetar lokalt, är det bara 20 % i Thailand. Detta leder till centraliserad makt, vilket uppmuntrar ineffektivitet och överlappning. Har du någon aning om vad det betyder? Förvirring och därför ineffektiv administration.

Sökandet efter lösningar

Kritik mot bristande ansvarsskyldighet är inte ny. Fall som Riksrevisionens kollapsade högkvarter återspeglar djupare misskötsel som många ser som korruption. Dessutom har tidigare försök till reformer, som decentralisering och privatisering, mött motstånd. Ett reformförsök av den nuvarande regeringen syftar till att utöka byråkratin genom lagändringar – men många ser på detta med skepsis. Det finns helt klart ett försök att stärka den statliga kontrollen snarare än att införa verkliga reformer.

Så vad är framtiden för thailändsk byråkrati? Kraven på decentralisering och minskad administrativ överlappning blir allt starkare. En stabil politisk ram och en verklig önskan om reformer kan vara nyckeln till förändring, men är vi redo för det?

Slutligen bör det noteras att både nationella och internationella trender inom byråkratiska reformer syftar till att öka effektiviteten och minska kostnaderna. Thailand skulle vara klokt att titta närmare på denna utveckling och inte vara rädd för att ta djärva steg.